Jobb i kombination med studier

Milbia, 14, både studerar litteratur och matematik. Detta samtidigt som hon, som så många andra barn, så fort turisterna anländer, måste få in pengar till familjen och nära och kära. Livet för en 14-åring i Peru har en oerhört skarp kontrast till livet för en 14-åring i Sverige. Min upplevelse av dessa två kontraster, är att i Sverige tar vi allt för givet. Förväntningarna på andra för att få det man själv vill ha är så självklart, för såväl en 14-åring som vilken ålder som helst i Sverige. Detta medan en 14-åring i Peru mer eller mindre kan vara tvingad att tjäna in pengar för sitt och familjens leverbröd. Men allt är ju relativt, brukar jag säga. Det finns med stark sannolikhet också andra orsaker till att unga människor måste jobba in pengar till sin familj. Men  i allafall så är jag mycket inponerad av de vackra kläderna och dess olika starka färger i kombination. Nu är vi snart framme i Chivay och där väntar en lunchbuffé innan det är dags att besöka "hot springs", varma vattenkällor utomhus.

På bussen

Här är vår trevliga och duktiga guide Jesús

Chivaya nästa!

Påväg upp till indianbyn Chivay bland Andernas bergstoppar i Peru. Drygt halvvägs dit, stannade vi på 4000 meters höjd för en kort paus. Indianflickorna och deras mor hoppas verkligen att vi ska köpa något.

Luften börjar bli allt tunnare och syrefattigare ju högre upp på Anderna vi kommer. Men några kokablad tuggandes och lite kokaté på nästa anhalt, så klarade vi av den syrefattiga luften. Vi blev liksom rekommenderade detta av vår duktiga guide.

Grattis Cecilia!

Jag instämmer med Birgitta Ohlsson att det är fantastiskt roligt och viktigt att den liberala rörelsen får stå i centrum i europafrågorna genom Cecilia Malmström som vår nya europakommissionär!

Som blivande statsvetare och för tillfälligt stationerad i Peru för att möta verkligheten hos de utsatta kvinnor och barn i landet, ser jag möjligheten för Malmström och folkpartiet att fokusera på jämställdheten, så att även kvinnor och barn i ett land som Peru får ta del av de liberala europeiska kunskaperna.

Alla känner ju till att ett globalt samarbete världen över ger bästa resultat på sikt. Därför är det för mig och Liberala Kvinnor orimligt att agera på annat sätt än så.

Personalen på Materno Infatil hospital

Efter en del research på barnsjukhuset i Lima, så har jag skapat mig lite kontakter med barnsköterskan på bilden, Telma Tello. En mycket sympatisk och varm person, som verkligen tog sig tid att hjälpa mig med mitt sökande efter min bakgrundshistoria. Hon säger bokstavligen att hon vill och ska göra allt för att hjälpa mig att hitta mitt ursprung.

Det tackar jag för!
Detta har lett till att jag nu med hjälp av barnsjukhusets chef, som också visas på bilden, förhoppningsvis får något svar om drygt en vecka. Nu är jag med andra ord ”vip-kund” på sjukhuset, blir insläppt så fort de polisklädda vakterna ser mig vid entrén.
Jag måste säga att sjukhusets karaktär inte verkar vara det mest högkvalitativa vad gäller inredning och verktyg för att upprätthålla fullgod sjukvård. Däremot är det en fantastisk personal, sköterskor och läkare, som verkligen arbetar med hjärtat vid sidan av det hårda arbetet som krävs för att ta hand om alla sjuka barn som kommer in dit hela dagarna. Det märks att tiden är en viktig resurs här i Lima och Peru, till skillnad från den svenska sjukvården, där tiden är en av personalens och i allmänhet människornas största fiende.
Nu återstår det för mig att återigen besöka Materno Infantil de San Bartolomé om knappt två veckor, för att kanske få svar på var och med vilka föräldrar och eller syskon jag startade mitt liv.
Jag har nu landat och stationerat in mig på hotellet i Arequipa, där mitt demokratiarbete skall fortsätta. Jag ska på måndag träffa Svalorna Latinamerika, som jag nämnt tidigare, för utforskning om arbetet bland landsbygdens befolkning.
Nu ska vi gå och äta en bit mat igen;-). Något som aldrig sitter i vägen för en gormé…

Väl mött efter nya uppdrag!

Minskat bistånd till Peru

Idag har jag besökt de två biståndsorganisationerna Sida och Diakonia som är stationerade här i Lima. Det var två förhållandevis korta möten med dessa representanter, men väl så givande för en förhoppningsvis bra start på detta projekt.
Sida kommer att fasa ut demokratiseringsarbetet för Perus befolkning nästa år. Något som enligt Sidas representant är synd, och det anser även jag. Mötet med Diakonias representant visade på samma åsikt vad gäller minskningen av biståndet till Latinamerika och Peru.
Det var två mycket gästvänliga och trevliga representanter som tog emot mig. Något som jag reflekterade över vid besöket med Diakonias representant, var att 50% av Diakonias intäkter kommer från Sida. Vilket skulle innebära att när Sidas verksamhet och därmed intäkter till Diakoni, eftersom de samarbetar ekonomiskt, Diakonias budget halveras. Hoppet finns dock kvar hos andra organisationer som Diakonia har varit i kontakt med för kommande framtida arbete för ökat välstånd bland befolkningen i Peru. Något annat väsentligt som Diakonia lyfte fram, var att arbetet av de olika bistånds- och demokratiorganisationerna för en bra regionalpolitik mellan de olika regioner i Peru var bra. Jag ska ta reda på mer om detta för ett bra arbete.
Jag kommer att kontakta de lokala organisationer som Sida och Diakonia arbetar för för vidare undersökning för befolkningens demokrati. På måndag ska jag träffa en representant för Svalorna Latinamerika i Arequipa, då jag förhoppningsvis har möjlighet att följa deras arbete där.
Nu ska vi gå ut någonstans på Limas gator och hitta ett bra matställe för att avsluta dagen. Imorgon bär det av till Arequipa.
Ha en trevlig dag och kväll!

Här börjar historien...

Bienvenidos y Buenos Diáz!

Med min första dag i Peru och Lima, besökte jag det barnsjukhus som jag vistades på de första nio månaderna innan jag adopterades till Sverige - Materno Infantil de San Bartolomé ser ut så här som ovan.

Så började alltså min demokratiresa till Peru, som jag länge har väntat på.

Idag kör mitt demokratiprojekt igång, genom två introduktionsbesök hos två biståndsorganisationerna Sida och Diakonia, som båda arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter här i Lima, allt från att bistå med insatser till urbefolkningens rättigheter, utsatta kvinnor och barn, till att lösa problematiken med att så många människor i Peru försvinner och inte återfinns.

Min uppgift för mina stipendieansökan är att delge folkpartiet riks en rapport om hur demokratiska biståndsorganisationer arbetar för ökad demokratisering för främst utsatta kvinnor o barn i Peru.

Med full respekt för mitt arbete och dess utmaningar här i Peru, så kommer denna resa med all säkerhet att leda till att jag kan bidra de peruanska kvinnoorganisationerna som Demus och Flora Tristan med vad den svenska liberalismen har att erbjuda människor i utsatthet. Något som den liberala rörelsen starkt arbetar för, såväl teoretiskt som í verkligheten.

Idag börjar jag med att söka min historia genom att träffa den sk manager, chef, för barnsjukhuset Materno Infantil de San Bartolomé, för att vidare kunna forska fram mitt ursprung.

En fundering som jag förhoppningsvis får svar på, är hur förhållandet är mellan mitt ursprung och dess olika konsekvenser och det demokratiarbete som jag nu påbörjar här i Peru med undersökning av hur utsatta kvinnor och barn lever samt vilket stöd de får av de olika biståndsorganisationer som finn här.

Barn i länder som Peru, är utsatta oavsett om de föds av föräldar med politiska konflikter i familjen, där det slutar med flykt från hemlandet, eller om barnen lämnas bort i tron på ett bättre liv av sina biologiska föräldrar. Ett trauma har således skett på ett eller annat vis. Vad jag menar är att barn som måste fly med eller utan sina föräldrar, bort från politiskt hot och tortyr, slits från sitt hemland under mycket förfärliga förhållanden. Barn som överges av sina biologiska föräldrar och därmed blir adopterade till västvärlden, upplever också de ett trauma, dock under en kort tid i sitt tidiga liv. Men här slutar likheterna. Som adopterad kan jag intyga detta.

Mer om detta kommer senare. Nu börjar det närma sig lunch dag två och det behöver jag nu. Jag har en lång eftermiddag framför mig efter besöket på barnsjukhuset och senare under dagen besök på Sida och Diakonia.

Väl mött i kväll!

Ciao!