Äntligen har jag bokat min första resa till mitt hemland Peru!
Huvudsyftet kommer att vara en demokratistudie i Arequipa, som ligger i södra Peru, med kvinnor och barn som fokusgrupper. Jag har i dagsläget kontakt med svenska organisationer som arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter i Peru, bland annat Svalorna Latinamerika.
När jag kommer till Arequipa ska jag träffa Svalornas landrepresentanter och följa deras metodarbete för en förstärkt demokrati för barn och kvinnor, samt förhoppningsvis få träffa de utsatta människorna i Peru.
Jag ser fram emot denna studieresa med glädje, inspiration, men framförallt en oerhörd utmaning för mig, för ett vidare arbete med demokratifrågor främst för kvinnor och barn världen över!
Och som grädde på moset har jag nu påbörjat en spanskakurs som förhoppningsvis leder till bra kommunikation i Peru både nu och nästa resa som jag gör!
torsdag 17 september 2009
onsdag 9 september 2009
Framtidens utmaningar
Med ett år kvar till valet 2010, så är nu Liberala Kvinnor i startgroparna för en utökad jämställdhetspolitik i folkpartiet!
Liberala Kvinnor har idag inget nedskrivet åsiktsprogram. Därför har vi nu träffats i Stockholm i helgen, där vi kört igång med våra programgrupper inom flera olika politikområden. Jag sitter med i våldsgruppen, som utpräglat arbetar med våld i nära relationer.
Min uppgift är att lyfta fram konkreta idéer och förslag för hur vi kämpar mot hedervåld ur ett jämställdhetsperspektiv. En inte alltför enkel uppgift, och som dessutom berör såväl svenskfödda som familjer med invandrarbakgrund.
Jag hoppas också att intresserade liberala kvinnor i vårt län, Västernorrland, vill och kan, mer eller mindre, återigen engagera sig (eftersom vi idag har en vilande verksamhet här i länet) i dessa viktiga frågor som Liberala kvinnor står för.
Det är dags att göra oss hörda! Detta genom fler liberala aktiviteter, såväl i Västernorrland som i hela landet!
Liberala Kvinnor har idag inget nedskrivet åsiktsprogram. Därför har vi nu träffats i Stockholm i helgen, där vi kört igång med våra programgrupper inom flera olika politikområden. Jag sitter med i våldsgruppen, som utpräglat arbetar med våld i nära relationer.
Min uppgift är att lyfta fram konkreta idéer och förslag för hur vi kämpar mot hedervåld ur ett jämställdhetsperspektiv. En inte alltför enkel uppgift, och som dessutom berör såväl svenskfödda som familjer med invandrarbakgrund.
Jag hoppas också att intresserade liberala kvinnor i vårt län, Västernorrland, vill och kan, mer eller mindre, återigen engagera sig (eftersom vi idag har en vilande verksamhet här i länet) i dessa viktiga frågor som Liberala kvinnor står för.
Det är dags att göra oss hörda! Detta genom fler liberala aktiviteter, såväl i Västernorrland som i hela landet!
tisdag 25 augusti 2009
Vad är bäst för eleverna?
En underhållande och inspirationsrik kväll igår på Kulturmagasinet med flera talare med olika ínflytande i skolans sfär, gav mig inspiration och förståelse för att skolan är och har varit mer än kunskapsbaserat avgörande för eleverna.
Något som föll mig i smaken under gårdagens föreläsningar (men som egentligen är ganska självklart och logiskt i ett samspel mellan människor), var när Tomas Jerbo lyfte fram att den direkta kontakten mellan individer, speciellt i skolan bland barn och ungdomar, är en avgörande roll för hur det kommer att gå för många av eleverna i skolan.
Rätt kul var även att Tomas Jerbo (Clownen Daff Daff) delade min teori om att skolmaten är underprioriterad i den politiska diskussionen. Utifrån mina synpynkter så anser jag det att skolmaten, å ena sidan i under min tid i skolan, för mig var en högt prioriterad tillvaro för att jag skulle må bra. Utifrån många andras synpunkter, å den andra sidan, iallafall under min tid i skolan, så var skolmaten för oss elever en bisak, till och med så lågt prioriterat att det ansåg som äckligt att äta i skolans matsalar... (för mig obegripligt...). Istället gick fleratalet elever till gatukötet i Sörberge och käkade skrovmål t ex. Vilket gav förödande effekter på resultatet i skolan, dels med anledning av att tiden inte räckte till för att ta sig dit och tillbaks till skolan, samtidigt som de skulle käka upp sitt skrovmål på plats...
Precis som idag som då, när jag gick på högstadiet och var tvungen att insupa all den mat som serverades, (något annat val var inte att tänka på, när avståndet till city och tillbaka var tämligen för långt för att promenera över en rast...;-), slog det mig att vi faktiskt hade en välmående måltid varje dag i vår skola, om jag jämför med andra skolor på större orter. Då jag gick på Sörbergeskolan, lagades såg gott som all mat på plats. Idag gäller inte detsamma. Idag forslas maten till dels skoleleverna som till de äldre, från någon annanstans... det kan vara miltals ifrån, det kan även vara från andra städer.
Mycket har hänt sedan jag själv gick i grundskolan. Men en sak vet jag i allafall. Det är att utöver alla teoretiska sammanhang (som jag verkligen förespråkar på alla nivåer), så är mötet mellan individer något av det högst prioriterade, för hur man som människa agerar gentemot andra och även för sin egen del.
Praktiskt input som tillskott till undervisning för elevernas kunskap och välmående är något som även forskning visar på att är en viktig start på elevernas skolvecka. Detta för att på sikt ge kraft åt eleverna och höja ribban på deras kunskaper i förlängningen. Detta samtidigt som skolan och skolmaten (som jag faktiskt älskade under min tid i grundskolan) är en motivatioinsfaktor som ger möjlighet till en värdig och inflytelserik vardag hos varje elev - oavsett bakgrund.
Jag vill avsluta med att säga att ett starkare inflytande bland elevråden borde ge skolans elever större valfrihet för vad de ska ha på sin matsedel varje vecka.¨
Något som politiker och tjänstemän måste jobba på!
Något som föll mig i smaken under gårdagens föreläsningar (men som egentligen är ganska självklart och logiskt i ett samspel mellan människor), var när Tomas Jerbo lyfte fram att den direkta kontakten mellan individer, speciellt i skolan bland barn och ungdomar, är en avgörande roll för hur det kommer att gå för många av eleverna i skolan.
Rätt kul var även att Tomas Jerbo (Clownen Daff Daff) delade min teori om att skolmaten är underprioriterad i den politiska diskussionen. Utifrån mina synpynkter så anser jag det att skolmaten, å ena sidan i under min tid i skolan, för mig var en högt prioriterad tillvaro för att jag skulle må bra. Utifrån många andras synpunkter, å den andra sidan, iallafall under min tid i skolan, så var skolmaten för oss elever en bisak, till och med så lågt prioriterat att det ansåg som äckligt att äta i skolans matsalar... (för mig obegripligt...). Istället gick fleratalet elever till gatukötet i Sörberge och käkade skrovmål t ex. Vilket gav förödande effekter på resultatet i skolan, dels med anledning av att tiden inte räckte till för att ta sig dit och tillbaks till skolan, samtidigt som de skulle käka upp sitt skrovmål på plats...
Precis som idag som då, när jag gick på högstadiet och var tvungen att insupa all den mat som serverades, (något annat val var inte att tänka på, när avståndet till city och tillbaka var tämligen för långt för att promenera över en rast...;-), slog det mig att vi faktiskt hade en välmående måltid varje dag i vår skola, om jag jämför med andra skolor på större orter. Då jag gick på Sörbergeskolan, lagades såg gott som all mat på plats. Idag gäller inte detsamma. Idag forslas maten till dels skoleleverna som till de äldre, från någon annanstans... det kan vara miltals ifrån, det kan även vara från andra städer.
Mycket har hänt sedan jag själv gick i grundskolan. Men en sak vet jag i allafall. Det är att utöver alla teoretiska sammanhang (som jag verkligen förespråkar på alla nivåer), så är mötet mellan individer något av det högst prioriterade, för hur man som människa agerar gentemot andra och även för sin egen del.
Praktiskt input som tillskott till undervisning för elevernas kunskap och välmående är något som även forskning visar på att är en viktig start på elevernas skolvecka. Detta för att på sikt ge kraft åt eleverna och höja ribban på deras kunskaper i förlängningen. Detta samtidigt som skolan och skolmaten (som jag faktiskt älskade under min tid i grundskolan) är en motivatioinsfaktor som ger möjlighet till en värdig och inflytelserik vardag hos varje elev - oavsett bakgrund.
Jag vill avsluta med att säga att ett starkare inflytande bland elevråden borde ge skolans elever större valfrihet för vad de ska ha på sin matsedel varje vecka.¨
Något som politiker och tjänstemän måste jobba på!
måndag 24 augusti 2009
Bra med utbildning
Det är inte en dag för tidigt att tjänstemännen inom olika myndigheter i vårt län nu skall få spetsutbildning i hedersrelaterat våld.
En mycket viktig insats är detta, trots att vi för den skull inte får glömma bort att våld i nära relationer har ett relativt omfattande mörkertal bland svenskfödda familjer.
Jag tycker inte att vi skall acceptera något som helst våld, oavsett relationsnivå eller etnisk bakgrund. Så som du själv vill bli behandlad, skall du behandla andra.
Det är i allafall jättebra att myndighetspersoner får utbildning i olika former av våld och dess begreppsdefinitioner. Men viktigt är också att alla instanser, skola, socialtjänst, polis m m, som är kopplade till barn och ungdomar med olika bakgrunder, får möjlighet att öka samarbetet med varandra för en bättre kommunikation och beslut för de som utsätts för våld.
En mycket viktig insats är detta, trots att vi för den skull inte får glömma bort att våld i nära relationer har ett relativt omfattande mörkertal bland svenskfödda familjer.
Jag tycker inte att vi skall acceptera något som helst våld, oavsett relationsnivå eller etnisk bakgrund. Så som du själv vill bli behandlad, skall du behandla andra.
Det är i allafall jättebra att myndighetspersoner får utbildning i olika former av våld och dess begreppsdefinitioner. Men viktigt är också att alla instanser, skola, socialtjänst, polis m m, som är kopplade till barn och ungdomar med olika bakgrunder, får möjlighet att öka samarbetet med varandra för en bättre kommunikation och beslut för de som utsätts för våld.
tisdag 21 april 2009
Var finns barn och ungas rättigheter i lagens namn?
Inlägg från mig i st.nu idag, angående familjen Halilovs svåra familjesituation:
Det går inte att med ord beskriva den fruktansvärda situation som Murads och Rosas familj fått utstå.
Men jag kommer inte att lägga locket på i den här frågan, varken för deras familj eller någon annan i liknande situation! Jag har haft kontinuerlig kontakt med Rosa och Murad - två fantastiska duktiga ungdomar med många framtidsplaner och vänner kring sig, som vet vad de vill!
Rosa och jag har skrivit debattartikel om detta och jag har kontaktat riksdagen vid några tillfällen för mer stöd och hjälp för just Rosas familjs skull, men även för andra i liknande situation, dock ännu utan respons. Förslag på lagförändring kan vara att tänka på...
Murad och Rosas familj, främst med deras lillebror Emil, är värda ett betydligt bättre och tryggare liv, med sina nära och kära i sin närvaro, precis som vilket barn och vilken ungdom som helst! Som dessutom har skapat sig ett trygg och utvecklande tillvaro i det samhälle som de är uppväxta och har blivit rotade i. För vem vet vad som väntar i Kazakstan?
FN:s barnkonvention tåls att följas!
Se länk: www.st.nu
Det går inte att med ord beskriva den fruktansvärda situation som Murads och Rosas familj fått utstå.
Men jag kommer inte att lägga locket på i den här frågan, varken för deras familj eller någon annan i liknande situation! Jag har haft kontinuerlig kontakt med Rosa och Murad - två fantastiska duktiga ungdomar med många framtidsplaner och vänner kring sig, som vet vad de vill!
Rosa och jag har skrivit debattartikel om detta och jag har kontaktat riksdagen vid några tillfällen för mer stöd och hjälp för just Rosas familjs skull, men även för andra i liknande situation, dock ännu utan respons. Förslag på lagförändring kan vara att tänka på...
Murad och Rosas familj, främst med deras lillebror Emil, är värda ett betydligt bättre och tryggare liv, med sina nära och kära i sin närvaro, precis som vilket barn och vilken ungdom som helst! Som dessutom har skapat sig ett trygg och utvecklande tillvaro i det samhälle som de är uppväxta och har blivit rotade i. För vem vet vad som väntar i Kazakstan?
FN:s barnkonvention tåls att följas!
Se länk: www.st.nu
måndag 30 mars 2009
Stärk demokratin för unga!
Deltog på ett mycket intressant och välinformerad eftermiddag på Kyrkans Hus med Fryshusets grundare Anders Carlberg för några veckor sedan. De glömda barnen kan vi politiker och andra viktiga aktörer, för stärkt demokrati för unga, inte komma åt om vi inte i ett tidigt stadium sätter de ungas preferenser i centrum och bidrar med våra intressen till alla unga. Samtidigt måste vi vid beslutsfattande tänka på att oavsett var du kommer ifrån och vem du än är, så har vi alla samma bakgrund sedan begynnelsen. Carlberg drog upp några konkreta exempel på kända väletablerade vuxna idag som har växt upp med missbrukande föräldrar, och hur de som maskrosbarn har lyckats i samhället i vuxen ålder.
Man kan se maskrosbarn utifrån olika perspektiv, och Carlberg hänvisade till fyra viktiga punkter som är värd att uppmärksamma och som han refererade utifrån några kända människor som har starkt inflytande i samhället idag i olika sammanhang. Carlberg pratade om barn som lever som en hjälte i ett missbrukarhem, den destruktiva syndabocken som tar på sig skulden för hur det är hemma och själv med stor sannolikhet hamnar i missbruk och kriminalitet och sedan inte sällan begår självmord. Han pratade även om barnen som en clown i ett destruktiv hem, som alltid fixar allt och skojar med omgivningen för att orka med den jobbiga hemsituationen. Det tysta barnet som alltid håller masken och anpassar sig till den destruktiva tillvaron hemma och som också tar på sig skulden för att mamma eller pappa missbrukar droger och eller alkohol. Ungefär 10 procent av Sveriges unga kommer aldrig in i samhället. Det motsvarar en kostnad på ungefär 18 miljoner kronor per barn och år.
Mina egna reflektioner kring detta, är att vi vuxna har ett etoncentriskt förhållningssätt till barn och unga, speciellt de med annan bakgrund än den normativt medelsvenska. Vi måste utgå ifrån att alla har samma fundamentala rättigheter och friheter som vem som helst. Våra tankegångar är den samma, oavsett ung eller gammal, vit eller svart, missbrukare eller inte missbrukare. Det är också viktigt att vi funderar över vad barn och ungdomar brinner för, vad de är intresserade av, för att vi ska kunna hjälpa och stödja dem utifrån deras olika förutsättningar.
Avslutningsvis ställer jag mig som politiker frågan om hur vi i våra politiska partier ser på den etniska bakgrunden, när vi fattar beslut som berör barn och ungdomar med annan bakgrund än den normativt medelsvenska. Tänker vi på varför ett barn systematiskt skolkar i skolan, innan vi beslutar om repressalier för barnets föräldrar? Funderar vi på varför ett barn eller ungdom dricker alkohol varje helg och aldrig är hemma? Må hända att frestelsen är stor i början och att de vill vara en i gänget för att vara cool. Men det finns så många barn och ungdomar som inte heller har ett riktigt hem med trygghet och kärlek. Istället väljer dem de minst onda, genom att hänga nere i centrum och därmed tar de sin första drog.
Jag har själv ingen konkret lösning på detta, men jag anser i alla fall att som beslutsfattare måste vi se tillströmning av individer från andra länder, från andra bakgrunder än den trygga kärleksfulla familjen som en tillgång och framför allt se barnet och ungdomarna som en resurs, samt utgå från deras preferenser i stora drag.
Man kan se maskrosbarn utifrån olika perspektiv, och Carlberg hänvisade till fyra viktiga punkter som är värd att uppmärksamma och som han refererade utifrån några kända människor som har starkt inflytande i samhället idag i olika sammanhang. Carlberg pratade om barn som lever som en hjälte i ett missbrukarhem, den destruktiva syndabocken som tar på sig skulden för hur det är hemma och själv med stor sannolikhet hamnar i missbruk och kriminalitet och sedan inte sällan begår självmord. Han pratade även om barnen som en clown i ett destruktiv hem, som alltid fixar allt och skojar med omgivningen för att orka med den jobbiga hemsituationen. Det tysta barnet som alltid håller masken och anpassar sig till den destruktiva tillvaron hemma och som också tar på sig skulden för att mamma eller pappa missbrukar droger och eller alkohol. Ungefär 10 procent av Sveriges unga kommer aldrig in i samhället. Det motsvarar en kostnad på ungefär 18 miljoner kronor per barn och år.
Mina egna reflektioner kring detta, är att vi vuxna har ett etoncentriskt förhållningssätt till barn och unga, speciellt de med annan bakgrund än den normativt medelsvenska. Vi måste utgå ifrån att alla har samma fundamentala rättigheter och friheter som vem som helst. Våra tankegångar är den samma, oavsett ung eller gammal, vit eller svart, missbrukare eller inte missbrukare. Det är också viktigt att vi funderar över vad barn och ungdomar brinner för, vad de är intresserade av, för att vi ska kunna hjälpa och stödja dem utifrån deras olika förutsättningar.
Avslutningsvis ställer jag mig som politiker frågan om hur vi i våra politiska partier ser på den etniska bakgrunden, när vi fattar beslut som berör barn och ungdomar med annan bakgrund än den normativt medelsvenska. Tänker vi på varför ett barn systematiskt skolkar i skolan, innan vi beslutar om repressalier för barnets föräldrar? Funderar vi på varför ett barn eller ungdom dricker alkohol varje helg och aldrig är hemma? Må hända att frestelsen är stor i början och att de vill vara en i gänget för att vara cool. Men det finns så många barn och ungdomar som inte heller har ett riktigt hem med trygghet och kärlek. Istället väljer dem de minst onda, genom att hänga nere i centrum och därmed tar de sin första drog.
Jag har själv ingen konkret lösning på detta, men jag anser i alla fall att som beslutsfattare måste vi se tillströmning av individer från andra länder, från andra bakgrunder än den trygga kärleksfulla familjen som en tillgång och framför allt se barnet och ungdomarna som en resurs, samt utgå från deras preferenser i stora drag.
lördag 21 februari 2009
Välj inte bort flyktingar med störst behov!
Pressmeddelande om kommunernas hantering av flyktingmottagandet:
PRESSMEDDELANDE 2009-02-18
SKL och Migrationsverket har nyligen presenterat brister kring de kommunala besluten om mottagande av flyktingar med särskilda behov. Flyktingar med funktionshinder och familjer med många barn får sällan eller aldrig en introduktionsplats i den kommun de hamnar i. Vinnarna är istället välutbildade flyktingar som ofta skaffar sig bostad och arbeten på egen hand.
"Vi får inte välja bort de flyktingar som kanske har störst behov av stöd och hjälp. Det är ett medmänskligt ansvar", säger Maria Lilja som nu tar upp frågan i kommunfullmäktige genom nedanstående interpellation;
Vilka flyktingar prioriteras?
Kommunerna har en central uppgift att fylla i den svenska flyktingpolitiken. I de flesta fall sköts detta väl, då kommunerna sammantaget tar emot ungefär 20 000 flyktingar per år med uppehållstillstånd som följd.
Där det däremot brister, är de kommunala besluten kring resurssvaga flyktingar, såsom funktionshindrade, analfabeter, familjer med många barn och flyktingar med traumatiska upplevelser med sig i bagaget. Dessa utsatta människor får ofta avslag från alltför många kommuner. Istället prioriteras välutbildade flyktingar som ofta skaffar sig bostad och arbete på egen hand.
Detta har vi kunnat ta del av bland annat genom uttalande av Migrationsverkets Dan Eliasson i olika medier.
Ur ett humanitärt perspektiv bör vi prioritera de mest behövande framför kronor och ören. Detta är vad svensk flyktingpolitik grundar sig på!
Eftersom Sveriges kommuner och landsting, SKL, anser att staten ska ge kommunerna högre bidrag under längre tid än som görs idag, för att stödja flyktingar med särskilt behov, så ställer jag därmed frågan till socialnämnden:
Tar Sundsvall emot flyktingar med särskilda behov?
PRESSMEDDELANDE 2009-02-18
SKL och Migrationsverket har nyligen presenterat brister kring de kommunala besluten om mottagande av flyktingar med särskilda behov. Flyktingar med funktionshinder och familjer med många barn får sällan eller aldrig en introduktionsplats i den kommun de hamnar i. Vinnarna är istället välutbildade flyktingar som ofta skaffar sig bostad och arbeten på egen hand.
"Vi får inte välja bort de flyktingar som kanske har störst behov av stöd och hjälp. Det är ett medmänskligt ansvar", säger Maria Lilja som nu tar upp frågan i kommunfullmäktige genom nedanstående interpellation;
Vilka flyktingar prioriteras?
Kommunerna har en central uppgift att fylla i den svenska flyktingpolitiken. I de flesta fall sköts detta väl, då kommunerna sammantaget tar emot ungefär 20 000 flyktingar per år med uppehållstillstånd som följd.
Där det däremot brister, är de kommunala besluten kring resurssvaga flyktingar, såsom funktionshindrade, analfabeter, familjer med många barn och flyktingar med traumatiska upplevelser med sig i bagaget. Dessa utsatta människor får ofta avslag från alltför många kommuner. Istället prioriteras välutbildade flyktingar som ofta skaffar sig bostad och arbete på egen hand.
Detta har vi kunnat ta del av bland annat genom uttalande av Migrationsverkets Dan Eliasson i olika medier.
Ur ett humanitärt perspektiv bör vi prioritera de mest behövande framför kronor och ören. Detta är vad svensk flyktingpolitik grundar sig på!
Eftersom Sveriges kommuner och landsting, SKL, anser att staten ska ge kommunerna högre bidrag under längre tid än som görs idag, för att stödja flyktingar med särskilt behov, så ställer jag därmed frågan till socialnämnden:
Tar Sundsvall emot flyktingar med särskilda behov?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
