Vi behöver ändrade attityder

Det är mycket tragiskt och anmärkningsvärt att Sverige har lagar som orsakar att ett litet barn är tvunget att skiljas från sina föräldrar, på grund av hur utformningen är i utlänningslagen gällande regler för verkställighet som ska följas. Det skriver idag Maria Lilja, (fp).

Fortfarande står beslutet fast att lille Emil drygt ett år gammal, boende på Midälvavägen i Sundsvall, måste skiljas från sin mor Zyna och sina två halvsyskon Rosa och Murad, då de ska skickas tillbaka till sitt hemland i Kazakstan. Detta har vi kunnat läsa i Sundsvalls Tidning under våren som varit.

Det är mycket tragiskt och anmärkningsvärt att Sverige har lagar som orsakar att ett litet barn är tvunget att skiljas från sina föräldrar, på grund av hur utformningen är i utlänningslagen gällande regler för verkställighet som ska följas. Istället är Emils syskon och hans mor tvungna att återvända till sitt hemland Kazakstan och på nytt söka uppehållstillstånd i Sverige. Även fast denna möjlighet finns för de asylsökandena, så borde det vara centralt ur ett barnperspektiv att i första hand se vad Emils syskon och mor kommer att möta i sitt forna hemland. Tortyr och polisvåld främst mot kurder i Kazakstan tillhör vardagen, enligt svenska Amnesty. Inte minst för Emil själv kommer detta att innebära fruktansvärda minnen och upplevelser som med all säkerhet leder till psykisk ohälsa framöver.

Eftersom forskning har visat hur livsavgörande samspelet är mellan små barn och föräldrar, strider detta beslut mot allt vad rätten till ett värdigt liv är och att man i första hand ser till barnets bästa. I Sverige går forskning verkligen framåt och vi ser förändring och utveckling på många områden. Jag hoppas och tror att så även ska ske inom ramen för mänskliga rättigheter, där barnens tillvaro och trygghet är avgörande för deras framtida livssituation.

Emils syskon Rosa och Murad har båda acklimatiserat in sig mycket väl i det svenska samhället, med utbildning, kamrater och fritidsintressen. En utvisning för dem skulle naturligtvis innebära upprivenhet från sin trygghet här i Sverige, med vänner och möjlighet till arbeten efter studierna, till en helt oviss framtid där tragiska minnen återupplivas och kanske görs till verklighet igen.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson ska enligt uppgifter ha utlovat en översyn för en möjlig förändring i lagtexten, som skulle innebära att en asylsökande person inte ska behöva åka tillbaks till sitt hemland för att återigen söka uppehållstillstånd i det nya landet. Om detta nu sker inom inte en allt för lång framtid, så kanske Emils och hans familj kan se ett ljus i allt mörker – genom att få leva som vilken familj som helst med rätten till ett värdigt liv.

Med dessa ord hoppas jag att vi får se ett arbete för förändring, främst juridiskt men även attitydmässigt, som går i riktning mot vad som är för barnet bästa, inte bara på papper, utan även i verkligheten.