måndag 30 mars 2009

Stärk demokratin för unga!

Deltog på ett mycket intressant och välinformerad eftermiddag på Kyrkans Hus med Fryshusets grundare Anders Carlberg för några veckor sedan. De glömda barnen kan vi politiker och andra viktiga aktörer, för stärkt demokrati för unga, inte komma åt om vi inte i ett tidigt stadium sätter de ungas preferenser i centrum och bidrar med våra intressen till alla unga. Samtidigt måste vi vid beslutsfattande tänka på att oavsett var du kommer ifrån och vem du än är, så har vi alla samma bakgrund sedan begynnelsen. Carlberg drog upp några konkreta exempel på kända väletablerade vuxna idag som har växt upp med missbrukande föräldrar, och hur de som maskrosbarn har lyckats i samhället i vuxen ålder.

Man kan se maskrosbarn utifrån olika perspektiv, och Carlberg hänvisade till fyra viktiga punkter som är värd att uppmärksamma och som han refererade utifrån några kända människor som har starkt inflytande i samhället idag i olika sammanhang. Carlberg pratade om barn som lever som en hjälte i ett missbrukarhem, den destruktiva syndabocken som tar på sig skulden för hur det är hemma och själv med stor sannolikhet hamnar i missbruk och kriminalitet och sedan inte sällan begår självmord. Han pratade även om barnen som en clown i ett destruktiv hem, som alltid fixar allt och skojar med omgivningen för att orka med den jobbiga hemsituationen. Det tysta barnet som alltid håller masken och anpassar sig till den destruktiva tillvaron hemma och som också tar på sig skulden för att mamma eller pappa missbrukar droger och eller alkohol. Ungefär 10 procent av Sveriges unga kommer aldrig in i samhället. Det motsvarar en kostnad på ungefär 18 miljoner kronor per barn och år.

Mina egna reflektioner kring detta, är att vi vuxna har ett etoncentriskt förhållningssätt till barn och unga, speciellt de med annan bakgrund än den normativt medelsvenska. Vi måste utgå ifrån att alla har samma fundamentala rättigheter och friheter som vem som helst. Våra tankegångar är den samma, oavsett ung eller gammal, vit eller svart, missbrukare eller inte missbrukare. Det är också viktigt att vi funderar över vad barn och ungdomar brinner för, vad de är intresserade av, för att vi ska kunna hjälpa och stödja dem utifrån deras olika förutsättningar.

Avslutningsvis ställer jag mig som politiker frågan om hur vi i våra politiska partier ser på den etniska bakgrunden, när vi fattar beslut som berör barn och ungdomar med annan bakgrund än den normativt medelsvenska. Tänker vi på varför ett barn systematiskt skolkar i skolan, innan vi beslutar om repressalier för barnets föräldrar? Funderar vi på varför ett barn eller ungdom dricker alkohol varje helg och aldrig är hemma? Må hända att frestelsen är stor i början och att de vill vara en i gänget för att vara cool. Men det finns så många barn och ungdomar som inte heller har ett riktigt hem med trygghet och kärlek. Istället väljer dem de minst onda, genom att hänga nere i centrum och därmed tar de sin första drog.

Jag har själv ingen konkret lösning på detta, men jag anser i alla fall att som beslutsfattare måste vi se tillströmning av individer från andra länder, från andra bakgrunder än den trygga kärleksfulla familjen som en tillgång och framför allt se barnet och ungdomarna som en resurs, samt utgå från deras preferenser i stora drag.