Frihet i det tysta

Ännu en dag med vackert väder och fortfarande barnledig med min lilla dotter. Nu när ledigheten börjar gå mot sitt slut, får jag ibland panikkänslor. För var dag som går, får jag mer och mer kontakt och respons från mitt lilla hjärta som med sina snabba steg springar fortare och fortare. Därför vill jag inte lämna barnledigheten.

När vi promenerar i skogen varje eftermiddag efter att ha ätit mellis, funderar jag in i det yttersta vad min lilla gumma tänker på - när hon pekar med pekfingret och bubblar ut sitt budskap som jag varje gång försöker att tyda. Det är inte enkelt, men när ord som boll och lampa kommer varje dag, vet jag att det snart kommer fler ord av betydelse både för mig och henne.

Samtidigt som tankarna kring gummans existens, är det en otrolig frihet att promenera bland höstlöven i det tysta. Det var längesen jag kände en sådan frihet som jag faktiskt gör nu när vi tar långa eftermiddagspromenader. Ingen mobiltelefon, ingen radio eller teve som går utan att någon varken lyssnar eller tittar på. Bara vinden som svalkar löven som lägger sig som en färgglad matta längs kanterna på stigen jag går på.

Som sagt det är bara drygt två månader kvar till barnledigheten tar slut och jag kommer att njuta varje sekund som är kvar, med min älskade gumma och bland trädens vackra färger i skogen.