Vem får vara med?

Slagordet att "Alla ska med" rimmar inte sällan helt felaktigt med förslaget att hälften av kuratortjänsterna vid grundskolorna i Sundsvall ska försvinna inför höstterminen.

Något motsägelsefullt kan det dock sägas vara, när larmrapporter från BRIS visar att allt fler unga flickor mår sämre och sämre och att flertalet av dem skär sig - samtidigt som många skolor i Sverige har skurit ner på elevhälsovården på ungdomarnas bekostnad.

Ur ett ideologiskt perspektiv ser jag det som ett avstånd från demokratin, den demokratiska grundvärdering att alla är lika mycket värda och har samma fullständiga rättigheter som skyldigheter, oavsett bakgrund. Vilket betyder att bevara rättigheten för varje barn och ungdom att ges stöd när de är i behov av det genom att ha en kurator i varje skola.

Den föråldrade skollag som ligger till grund för barns rättigheter på sin arbetsplats är sedan 1800-talet och kan knappast med fördel sägas vara representabel för skoleleverna idag. Om det träder i kraft en ny skollag 2010, skulle Sundsvalls skolor, med kommunens nu ogenomtänkta förslag, vara tvungna att bygga upp den då sönderfallna verksamhet. Då är det med största sannolikhet en minimal chans att uppnå sitt eget mål att ha landets bästa elevvård.

För att återupprätta demokratin i skolan, bland elever, lärare och övrig skolpersonal, behövs skollagen ses över. Men inte minst är det attityder och människors satta värde på barn och ungdomars vardagssituation som präglar diskussionerna om hur vi ska arbeta med skolelevernas hälsa och för en tryggare skolmiljö.

Min dotter är nu snart två år, och om några år ska även hon sätta sig i skolbänken. Frågan är vilken trygghet, eller kanske otrygghet, min dotter kommer att möta på sin arbetsplats. Det beror ju förstås på oss vuxna och vår grad av värdering till alla barn och ungdomars välmående i och kring skolan.