Här börjar historien...

Bienvenidos y Buenos Diáz!

Med min första dag i Peru och Lima, besökte jag det barnsjukhus som jag vistades på de första nio månaderna innan jag adopterades till Sverige - Materno Infantil de San Bartolomé ser ut så här som ovan.

Så började alltså min demokratiresa till Peru, som jag länge har väntat på.

Idag kör mitt demokratiprojekt igång, genom två introduktionsbesök hos två biståndsorganisationerna Sida och Diakonia, som båda arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter här i Lima, allt från att bistå med insatser till urbefolkningens rättigheter, utsatta kvinnor och barn, till att lösa problematiken med att så många människor i Peru försvinner och inte återfinns.

Min uppgift för mina stipendieansökan är att delge folkpartiet riks en rapport om hur demokratiska biståndsorganisationer arbetar för ökad demokratisering för främst utsatta kvinnor o barn i Peru.

Med full respekt för mitt arbete och dess utmaningar här i Peru, så kommer denna resa med all säkerhet att leda till att jag kan bidra de peruanska kvinnoorganisationerna som Demus och Flora Tristan med vad den svenska liberalismen har att erbjuda människor i utsatthet. Något som den liberala rörelsen starkt arbetar för, såväl teoretiskt som í verkligheten.

Idag börjar jag med att söka min historia genom att träffa den sk manager, chef, för barnsjukhuset Materno Infantil de San Bartolomé, för att vidare kunna forska fram mitt ursprung.

En fundering som jag förhoppningsvis får svar på, är hur förhållandet är mellan mitt ursprung och dess olika konsekvenser och det demokratiarbete som jag nu påbörjar här i Peru med undersökning av hur utsatta kvinnor och barn lever samt vilket stöd de får av de olika biståndsorganisationer som finn här.

Barn i länder som Peru, är utsatta oavsett om de föds av föräldar med politiska konflikter i familjen, där det slutar med flykt från hemlandet, eller om barnen lämnas bort i tron på ett bättre liv av sina biologiska föräldrar. Ett trauma har således skett på ett eller annat vis. Vad jag menar är att barn som måste fly med eller utan sina föräldrar, bort från politiskt hot och tortyr, slits från sitt hemland under mycket förfärliga förhållanden. Barn som överges av sina biologiska föräldrar och därmed blir adopterade till västvärlden, upplever också de ett trauma, dock under en kort tid i sitt tidiga liv. Men här slutar likheterna. Som adopterad kan jag intyga detta.

Mer om detta kommer senare. Nu börjar det närma sig lunch dag två och det behöver jag nu. Jag har en lång eftermiddag framför mig efter besöket på barnsjukhuset och senare under dagen besök på Sida och Diakonia.

Väl mött i kväll!

Ciao!